Hej, vad gör ni Alva och Louise? 

Alva: Hej! Jag sysslar med grafisk design, där jag blandar ett redaktionellt förhållningssätt, grafisk form och illustration, för att skapa tydlig visuell kommunikation.

Louise: Hej! Jag har fastnat för något jag kallar för konstnärlig interaktionsdesign som handlar om hur man får folk att känna på ett visst sätt när de kommer in i ett rum. Jag skapar bland annat objekt och iscensätter situationer för att fånga en känsla. 

Hur kommer det sig att ni hamnade på HDK inom konstnärligt kandidatprogram i design? 

Alva: HDK-Valand, för mig, var en slump. Jag hade tidigare gått på en förberedande skola här i Göteborg och hamnade här för att utbildningen var transdisciplinär. Jag visste inte att man kunde syssla med det grafiska utan blev introducerad till det av någon lärare, vilket passade mig och mitt formspråk väldigt bra.

Louise: För mig var det lite liknande. Jag hade en ganska lång process där jag letade efter mitt område. Något som jag fann givande var att möta människor som arbetar med olika områden, vilket gjorde att jag sökte runt efter transdisciplinära utbildningar och fann denna. Jag är jätteglad för utbildningen, både att den är transdiciplinell men också HDKs inriktning som är kopplat till samhället och vad de har för positiva effekter. 

Hur ser er arbetsprocess ut?

Alva: Jag arbetar i en väldig blandning mellan analogt och digitalt för att finna en kärna och ett paketerat språk. Eftersom vi har kunnat arbeta väldigt utforskande har jag verkligen tagit fäste på det, främst för att jag upplever att det verkligen kan hjälpa en att förstärka uttryck och innehåll. Med det har även repetitivt arbete ingått, mycket att bara sitta och göra, vilket nästan kan bli lite maniskt ibland när pappersarken blir för långa, haha! Min process handlar mycket om ord och att finna en helhet som är lätt kommunicerad. 

Louise: Jag har haft som ingång att ha så tom hjärna som möjligt, främst för att slippa förutfattade meningar kring vad det ska bli. Detta har hjälpt mig att identifiera mitt intresseområde samt finna en röd tråd, vilket har lett mig till att just iscensätta situationer. Jag har utgått från människor i det allmänna rummet och betraktat hur de rör sig, vad de tar i osv. Denna gång utgick jag från matbutiker och caféer och skapade min upplevelse i vad det har tagit i, till exempel en kind eller ett öra. 

Vill ni förmedla något speciellt i er design? Hur går tankeprocesserna?

Alva: För mig började det i kvinnosyn, samhället och normer men har nu blivit bredare i genus och hierarkier. Det som formar hur vi tänker kring det och gestaltar dem i estetik. Jag tror att den grunden alltid har funnits där för mig, däremot har den tagit olika uttryck. I det undersöker jag och se hur vi kan förhålla oss när vi kanske börjar bryta ner maskulint och feminint. Jag har nu ramlat in på feminint estetik, finns det ens? Jag ska undersöka det. Det tycker jag är väldigt intressant.

Louise: Jag kommer visa vad jag ser och vad som inspirerar mig, en känsla. 

Det har med närvarande och tid att göra, små händelser i nuet. Det är verkligen ett övergripande tema som återkommer. Det är också kopplat till vad jag tycker är viktigt med design, den stora bilden. Vad kan jag se i en situation? I ett samhälle? Jag tror att just närvaro är viktigt där. Denna gång kommer jag ställa ut lerklumpar och vad jag såg när människor tog i föremål för att visa hur jag tänker och visar intresse.

Jag tänker lite på eran process.  Vad är viktigt för er och vad har varit era utmaningar? 

Alva: Det som är utmanande för mig är att jobba med något som man har mycket att säga till om, förhålla och gestalta. Då blir det att jag vill skriva, men det är inte vad utbildningen handlar om, och det är inte det jag ska jobba med. Även om det är en del av det så tycker jag att det är svårt att släppa det tänket. Jag tycker ju också att det ger vikt till ett arbete. Så förhållandet mellan det teoretiska och gestaltandet, det är jättekul men även jättesvårt.

Louise: Jag älskar processen och alla steg som kommer i den. Jag älskar att vara öppen och låta processen styra dit man ska, men hur håller jag uppe mitt eget intresse och hur ska jag jobba med det som föder min lust? Samtidigt ska det bli ett resultat, en jättetydlig gestaltning. Nu har utmaningen varit att det måste bli en gestaltning och att jag måste rikta in mig på den redan nu. 

Nu blir ni snart examinerade, hur känns det? Vilka utmaningar ser ni?

Alva: Det kan faktiskt kännas jättepirrigt och läskigt! Det handlar om att släppa “snuttefilten”, haha! HDK har varit en trygg plats där det funnits en självklarhet av människor att bolla med. Man får omfamna sin situation, läsa fristående kurser och ligga i, jag kan ibland känna att det vore skönt att ha två år till så att man kan arbeta med det man kommit fram till. Med tanke på inriktningen jag gör känns frilans som det självklaraste alternativet, sen tycker jag att det är väldigt roligt att jobba med andra i samarbeten.

Louise: Det känns nervöst men på ett bra sätt. Jag är väldigt taggad på att börja gå mot någon slags riktning, samtidigt beredd på att det kan ta tid. Jag tycker också om den här tanken att gå någonstans, att man kanske har en arbetsplats där folk jobbar lika, och där man kan hitta projekt som är spännande. Jag kommer alltid jobba i grupp på något sätt för att få bolla med grafiker och andra. Jag tror att det är viktigt att få in den processen så att man inte bara är i sin egen bubbla och att man ställer sig frågan varför gör jag det här? 

Det ska bli jättekul att se utställningen och följa er resa. Tusen tack för samtalet och lycka till! 

Länk till vernissage: PICNIC OF DIRECTIONS

Vernissage torsdag 11 jan kl. 17:00-20:00 – OBS, anmälan görs genom Facebookevent.

Öppet för allmänheten:
Fredag 12 jan kl. 12:00-18:00
Lördag 13 jan kl. 12:00-16:00

Vill ni veta mer om Alva och Louise ? Kolla in deras Instagram!

Alva Toresson @t0r3s

Louise Rosengren @rosengrenlouise.art