Ta del av experimentell fiktion och dokumentärfilm i två separatutställningar med filmskaparna Mirka Duijn och Nina Spiering samt konstnären och konstlektorn Daniel Jewesbury. Utställningarna består av större nyproduktioner med flera tematiska inriktningar. Det som förenar konstnärerna är deras gemensamma intresse för frågor kring begär och makt, utforskat genom vårt sätt att se på bilder.

Mirka Duijn och Nina Spiering har valt att rikta blicken mot de föreställningar om landskap som vävs samman i våra personliga eller botaniska trädgårdar, däribland Göteborgs botaniska trädgård, där större delen av deras nya videoinstallation We Looked and Called It Nature har filmats.

I utställningen ingår även andra verk som på olika sätt kretsar kring samma tematik, som spegelinstallationen It’s alive, ALIVE! och videoessäfilmen Paradise Pt. II, som har gett utställningen dess titel.

Daniel Jewesburys utställning utgår från hans erfarenheter av att bo i olika städer. Nu riktar han blicken mot Göteborg – en stad ständig förvandling mellan försvinnande och återuppståndelse; något som intar en central plats i de projekt som konstnären presenterar i utställningen – särskilt i den korta experimentella filmen Landskap med kvinna och monument från 2024.

Bland övriga verk i utställningen visas16 mm-filmdikten After Thought från 2023 samt den nya platsspecifika videoinstallationen The Death of Venus.

Utställningarna är curaterade av Amila Puzić.

Vernissage lördag 7 februari
Kl. 11–17

Kl. 13: Invigningstal av utställningens curator Amila Puzić och verksamhetschef Mia Christersdotter Norman

Kl. 14–15: Mirka Duijn, Nina Spiering och Daniel Jewesbury i samtal med Amila Puzić. Konstnärssamtalet sker på engelska

Paradise Pt. II / The Death of Venus

Den tyska skulptören Friederike Zeit Narum presenterar utställningen ”Islands Lakes Reflections” i stora galleriet, och Eva-Teréz Gölin visar fotokonst i lilla galleriet i utställningen ”Present Perfect Continuous”.

Vernissage Friederike Zeit Narum, Eva-Teréz Gölin

Vernissage fredag 13 feb kl 17–20.

Vad förnimmer vi, vad ser vi men framför allt vad är det vi inte ser i skogen? 

Den besjälade naturen med djur som besitter andliga dimensioner.  ”Väsen” som iakttar oss. Vaktar, vakar, pockar på och gör sig påminda. 

Som en protest mot nöjesjakt och dess trofésamlande började jag göra Masker, gjorde ”nya liv” av gamla jakttroféer. Under arbetets gång har det även vuxit fram stora skulpturer föreställande olika ”varelser och väsen”. I Maskerna och skulpturerna har jag blandat olika djurkranier, benbitar, horn, mosaik, lera och gips. I galleriet iakttar dessa varelser oss, som en tyst och stilla vädjan om eftertanke och respekt för vår natur med dess ”invånare” och som en protest över skövlandet av allas vår skog.

Nina Zetterquist – UR SKOG – DET FÖRDOLDA GÖR SIG PÅMINT

Krister Kennedy   Ragnhild Ibsen  Mats O Hansson ställer ut ljudkonst, video, teckning, textilobjekt och annat

Militarisering och annat fånigt

Ljudkonst, video, teckning, textilobjekt, grafik och foto av KRISTER KENNEDY, RAGNHILD IBSEN och MATS O HANSSON

Kristiina Mäenpääs utställning Remains of the waves and the works of vapour i Pannrummet är en platsspecifik installation bestående av bergsalt och stål. Utställningen väver samman ett nätverk av betydelser mellan utställningsrummet och verkets materialitet, samt mellan de tidsmässiga lager som de innehåller.

Remains of the waves and the works of vapour tar avstamp i materiens, energins och betydelsernas kretslopp. Saltskulpturerna, formade genom värme och avdunstning, slår sig ned i Pannrummet – ett rum som tidigare använts för värmeproduktion – som om de blev en del av dess brummande strukturer. De nykristalliserade saltformerna framstår som porösa, som om de andades en pågående rörelse. Mötet mellan verket och platsen flätar samman de underjordiska förflutna: saltets ursprung i uråldriga havsvågor och den värmesköljda huden hos det före detta pannrummet.

Kristiina Mäenpää arbetar med installation, skulptur och tekniker baserade på analog fotografi. Hennes platsspecifika verk betonar dialogen mellan konstverket och utställningsrummet, liksom tematik kring temporalitet och spår. Förutom rumslighet spelar materialens egenskaper och deras tillhörande betydelser – såsom deras djupa tidshistorier – en central roll i hennes praktik. Hennes verk kännetecknas också av långsamma förändringar som sker under utställningens gång till följd av rådande förhållanden. Tidens roll i Mäenpääs arbete är att fungera som en slags samarbetspartner och som ett sätt att närma sig förgänglighet som en del av livets naturliga förlopp.

Med stöd från The Kone Foundation.

Bio
Kristiina Mäenpää (f. 1990) är en bildkonstnär baserad i Helsingfors. Under de senaste åren har hennes verk visats på K17 – Space for Art and Ecology (Sipoo, 2025), Fotografiska galleriet Hippolyte (Helsingfors, 2025), HAM-galleriet vid Helsingfors konstmuseum (2024) samt Galerie Anhava (Helsingfors, 2023). Mäenpää avlade sin MFA vid Bildkonstakademin, Uniarts Helsinki, 2023 och sin MA vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur 2024. Hennes arbete stöds för närvarande av Kone-stiftelsen.

Remains of the waves and the works of vapour — Kristiina Mäenpää

Michaela Frycklund undersöker hur bortglömda byggnader och material kan återfå nytt liv genom att förvalta och bearbeta vårt landskaps mest typiska skulpturala monument: den förfallna ladan.

20 kvadratmeter rymmer en lada, eller det som gick att använda av ladan. Bergsrummet är tio meter långt och jag kan inte backa för att se vad det är jag gör. I stället tar jag bilder med blixt och börjar skruva isär. För den här ladan ska också ner, och sedan upp igen.

Om och om och om igen får jag små infekterade sår på händerna, från porösa trästickor som jag snabbt måste skrapa ut med kniv innan det går för långt. Jag glömmer alltid arbetshandskarna, och det är mycket lättare att arbeta barhänt.

”Slit det med hälsan”, sa han och gav vägbeskrivningen. Det är ett tungt arbete och jag har verkligen slitit med hälsan, men inkubationstiden för sorkfeber är två veckor, har mormor sagt.

Michaela Frycklund
Michaela Frycklund (f. 1995, Härnösand) bor och verkar i Umeå och är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet. Hon arbetar storskaligt i trä och rör sig i gränslandet mellan byggande och konst, där det ena gärna får flyta in i det andra. Hennes verk placeras ofta utomhus och påverkas med tiden av väder, natur och människor. Frycklund intresserar sig för hur konst kan interagera med sin omgivning och väcka frågor om vem som ges utrymme i det offentliga rummet. Genom att ta tillvara på bortglömt eller överblivet material undersöker hon vilka berättelser som bevaras och vilka som riskerar försvinna.

Ladan ska ner och sen upp igen — Michaela Frycklund

Utställningen Joint Separator presenterar skulpturer som undersöker relationer mellan material, kroppar och handlingar. Att separera ett led är inte att förstöra det, utan att avbryta dess logik och synliggöra de annars sömlösa kopplingarna.

Verken betraktar detta tillstånd inte som misslyckande eller brott, utan som ett ögonblick där intimitet, beroende och autonomi omprövas genom gester av insisterande och omsorg. De spårar resterna av tidigare ingrepp, engagerar sig i dem och bygger på dem.

Carina Emerys skulpturala praktik betraktar material som aktiva bärare av minne, gest och förkroppsligad kunskap. Hon arbetar genom processer av insamling, sammanfogning och reparation och behandlar skulptur som en provisorisk, relationell struktur snarare än ett fast objekt. Hennes verk växer fram ur en inre logik som inte fullt ut kan planeras eller upprepas. Hon undersöker hur kroppar relaterar till arkitektur, verktyg och maskiner och hur skulpturer kan fungera som förlängningar, proteser eller organ som förmedlar mellan insida och utsida, intimitet och exponering. Hennes verk är ofta modulära; de lutar, håller, vidrör eller bär upp varandra. I stället för att behandla material som symboler närmar hon sig dem som avsöndringar av sociala, politiska och fysiska förhållanden – materia formad av levd erfarenhet. Hon intresserar sig för deras likheter med organiska och psykiska förnimmelser samt med individuella eller kollektiva kroppstillstånd.

Bio
Carina Emery (*1991, Schweiz) bor och arbetar mellan Paris och Malmö. Hon har en masterexamen (MFA) från Konsthögskolan i Malmö (2021), är utexaminerad från École des Beaux-Arts de Paris (2017) och har studerat kritisk teori vid Zürcher Hochschule der Künste. Sedan 2023 är Emery extern handledare vid Konsthögskolan i Malmö. Hennes tidigare residens inkluderar Kultur-Kontakt Austria, Wien (2018); Villa Belleville, Paris (2021); ”À L’Œuvre!” vid Lafayette Anticipations, Paris (2022); samt Open Studio Program vid Fonderia Artistica Battaglia, Milano (2025). Hon var finalist till Swiss Art Awards 2022 och 2024. Hennes verk har visats hos Matteo Cantarella, Köpenhamn; Gianni Manhattan, Wien; Galerie Fabian Lang, Zürich; Kunsthalle Bern; Le Houloc, Paris; Galerie für Gegenwartskunst, Freiburg i.Br.; Den Frie, Köpenhamn; Espace Voltaire, Paris; Giulietta, Basel; Arcway Nightlands Connector, Köpenhamn; Canopy, Malmö; Palais des Beaux-Arts, Paris; VinVin Gallery, Wien; Kunsthaus Langenthal; Centre d’art Pasquart Biel/Bienne; Kulturdrogerie, Wien.

Joint Separator — Carina Emery

Magnhill Opdøl arbetar i spänningsfältet mellan naturalistiskt övertygande teckningar och en grym verklighet. Från studietiden fram till idag har sökandet efter möjligheter att synliggöra det osynliga eller förbisedda varit en ständigt pågående drivkraft.

Motiven är ofta inspirerade av vardagslivet och människans dagliga ingrepp i naturen och i föremålen omkring oss. Inledningen på ett verk präglas av att ta ett steg tillbaka och återupptäcka något som länge varit välbekant, men som samtidigt rymmer subtila referenser till konsthistorien.

Innan hon skapar sin serie vingteckningar One Flew East one Flew West svartnar Magnhild Opdøl pappret genom att tätt och intensivt bearbeta hela ytan med grafitpenna. Därefter börjar hon sudda bort grafiten tills hon uppnår en passande bakgrund att arbeta i. Ytan påminner om den mikrovågsstrålning från yttre rymden som en gång hemsökte våra tv-skärmar. I den skimrande intensiteten av hennes noggranna suddande kan vi nästan se skuggorna av hennes händer i arbete. Den underliggande vissheten handlar om möjligheten till flykt. Det är in i (snarare än på) denna yta som hon tecknar sina vingar. Med betoning på vingspetsen – medan större delen av fågeln förblir osedd – kan vi fokusera på flyktens mekanik; de enskilda fjädrarna som glider, lutar och vrider sig, och tar plats i tjockleken och dimensionaliteten hos den överarbetade och syntetiserade luften.

Konstepidemins Internationella Grupp × Galleri Konstepidemin
Magnhild Opdøl genomför för närvarande ett residens på Konstepidemin, och denna utställning är ett samarbete mellan Galleri Konstepidemin och Internationella Gruppen på Konstepidemin.

Magnhild Opdøl
Magnhild Opdøl (f. 1980) bor och arbetar i Sunndal, Norge, och är utbildad vid National College of Art and Design i Dublin (2002–2007) samt vid Nordiska Konstskolan i Karleby/Kokkola (2000–2002).

Nyligen genomförda utställningar inkluderar:
“(if it’s real)”, Kunstgarasjen, Bergen, NO (separatutställning, 2025)
“Walking beyond the trees”, Galleri Forum Box, Helsingfors, FIN (separatutställning, 2024)
“Petrichor”, Haugesund Billedgalleri, NO (separatutställning, 2023)
“Med mjuke steg”, Møre og Romsdal Kunstsenter, NO (separatutställning, 2023)
“Drawing Time”, Royal Hibernian Academy, IRL (grupputställning, 2023–24)
Trøndelagsutstillingen, NO och Vestlandsutstillingen, NO (grupputställning, 2023/2024/2025/2026)
“(alone at last)”, Galleri Box, Göteborg, SE (separatutställning, 2021)
“I almost forgot”, Galleri Ask, NO (separatutställning, 2022)
“we do not want to be us”, Norsk Skogmuseum, Elverum, NO (separatutställning, 2021)
“Holding my Breath”, Galleri Ö, Tjøtta, NO (separatutställning, 2021)
“The last word”, Hå Gamle Prestegard, NO (separatutställning, 2019)

Paradise Pt. II / The Death of Venus

Vernissage Friederike Zeit Narum, Eva-Teréz Gölin

Nina Zetterquist – UR SKOG – DET FÖRDOLDA GÖR SIG PÅMINT

Militarisering och annat fånigt

Militarisering och annat fånigt

Remains of the waves and the works of vapour — Kristiina Mäenpää

Ladan ska ner och sen upp igen — Michaela Frycklund

Joint Separator — Carina Emery

One Flew East One Flew West — Magnhild Opdøl • Internationella Gruppen gästar Glasrummet