av Anders Sjöstedt, Berlin, Tyskland

Vissa kallar Berlin för Europas New York. Andra säger att det är som ett stort Malmö. De har väl alla rätt, på sätt och vis.

Jag får samma känsla i Berlin som i New York av att här kan allt hända. Här, liksom där, finns horder av talangfulla människor som vill förverkliga sina idéer. Kvarteren fortsätter, kilometer efter kilometer, man kan både hitta allt och gömma sig från allt. Samtidigt är Berlin, liksom Malmö, en intim, nära och lite långsam stad med en vag men positiv identitet och ett nymornat, bräckligt självförtroende.

”Arm aber sexy”. Fattig men sexig. Så beskrev Berlins borgmästare Klaus Wowereit (gay, så klart) staden för några år sedan. En beskrivning som naturligtvis fastnade direkt. För Berlin är sexigt. Och så mycket pengar finns inte heller. Vad som fanns kvar av industri efter kriget monterades ner och släpades hem av ryssarna. Kvar blev ett Väst-Berlin, byggt av västtyska bidrag, där folk klippte håret på varandra eller körde taxi. Och ett Öst-Berlin, där man väl inte uträttade så mycket heller.

Visst, en del har hänt efter återföreningen 1990. Några enstaka tyska koncerner har flyttat huvudkontoren hit, det händer en del inom media och biotek, men i förhållande till sin befolkning (3,4 miljoner) har Berlin ett mycket svagt näringsliv och en lönenivå som inom många branscher ligger på dryga hälften av vad du kan få för samma jobb i Hamburg eller München. Därför är det såklart intressant för staden att se att man för varje år förstärker sin position som ett av Europas kreativa centra, att unga designers, musiker och konstnärer från alla hörn flockas till Berlin. Det är lätt att få kontakter, staden hungrar efter nya ansikten, alla strukturer är fortfarande lösa, det finns många möjligheter och mycket plats. Tungviktartidningen Der Spiegel har Berlin på sitt senaste omslag: ”Comeback einer Weltstadt” står det. En världsstad gör come-back.

Jag sitter och hänger med min polare Jürgen utanför hans butik på Mulackstrasse i Berlins hippaste stadsdel Mitte. Jürgens firma Rug Star designar mattor som handvävs i Nepal och säljs för tusen euro kvadratmetern och uppåt. Efter fyra års kämpande har han en stor butik här, ett showroom i en annan ända av stan och ibland uppåt sexsiffrig månadsomsättning i euro. I Italien. Och Schweiz. Och USA. Inte i Berlin, för här finns inte kunderna eller pengarna. Många creatives säger samma sak. Berlin är en fantastisk plats att bo och verka på. Hyrorna är låga och det är lätt att hitta lägenhet (Berlin hade en miljon fler invånare 1939), festerna bra och restaurangerna utmärkta. Men hitta kunder, det får man göra någon annan stans.

Anders Sjöstedt är koordinator för Nätverket upplevelseindustrin (där ADA ingår). Han gillar att säga långa ord på tyska som Matrazenlager och Bundesausbildungsförderungsgeld. anders@upplevelseindustrin.se