Bild: Joakim Elmius

 Bild: Joakim Elmius

Månadens Post

Muang Jom Nam – Den sjunkna staden

Publicerat 2012.02.15

Julieta Spoerer, Bangkok, Thailand

Den röda bilen flyter genom korsningen, upplyft på badringar. Två flickor vadar genom vattnet och delar på ett par gummistövlar. Skräddaren jobbar i sin översvämmade butik och doppar tårna i vattnet när han trampar igång symaskinen. Munkar i orangea dräkter vadar med vatten upp till bröstet och puttar en eka med Buddhafigurer framför sig. En kvinna drar bebisen i en hink och en man schamponerar sin hund på en översvämmad gata.

Vi är på utställningen Water + Empathy som visas i Bangkok Art and Culture Center (BACC) och fotografierna visar de senaste månadernas översvämningar i landet.

Bilderna varierar i kvalitet men de är starka och rörande och många av besökarna torkar sig försynt om ögonen. Fotografierna har tagits av professionella fotografer, räddningspersonal, amatörers mobilkameror och Prinsessan Maha Chakri Sirindhorn och det är bilder av en pågående verklighet. En verklighet som sker i Bangkok i samma stund som vi vandrar längs de ljusa utställningslokalerna.

I rummen bredvid finns utställningen Muang Jom Nam – The Sunken City med tillägget Let’s Panic.  En konstutställning som planerades för många månader sedan som ett inlägg i klimatdebatten och där 15 lokala konstnärer uppmanats att fundera kring temat miljökatastrofer.  Ironin är påtaglig när man går bland installationerna som på ett skrämmande sätt verkar relatera till den rådande översvämningen som är en akut verklighet utanför museets väggar. 

  
Från utställningen Muang Nom Jam - The sunken city. Foto: Joakim Elmius

Thailands huvudstad är en bisarr kombination av motsatser och det syns redan de två namnen - Bangkok (olivlundarnas stad) och det mindre välkända Krung Thep (änglarnas stad). Staden är tragisk, sorglig, dekadent och smutsig men också leende, variationsrik, lyxig, kulturell och ljuvligt företagsam. Och det är framförallt denna företagsamma optimism och envishet som lyser igenom utställningens fotografier och som är tydlig i de människor jag möter.

På tredje våningen i den stora byggnaden sitter Kanh vid ett litet bord. Framför honom ligger vackra och störande illustration, prydligt inplastade och med prislappen synlig och under pennans svepande drag är en ny skapelse på gång. Kanh är konstnär och illustratör och Bangkoks optimistiska påhittighet är stark i honom.

”Jag satt i det galleriet förut”, säger Kanh och pekar på en lokal bakom oss som står mörk och tom. ”Men de stängde för några månader sen och jag satte mig här istället.” Han pekar förklarande på bordet framför sig och säger att han pratar mer med folk nu än när han satt i galleriet.

Vilka Kanh pratar med är oklart. Utställningarna är genomtänkta och intressanta men hela byggnaden känns övergiven. Studenter pluggar här och var och särskilt utställningen med tavlor av kung Rama IX är välbesökt men många lokaler står tomma och det hektiska, påträngande och energiska som är Bangkoks puls saknas i den vackra byggnaden.


Kanh tecknar. Foto: Joakim Elmius

Inte många turister verkar ha hittat hit och det är uppenbart att det är Bangkoks mer kommersiella och festliga attribut som lockar. Aticha som studerar vid Bangkoks Universitet har dock gjort sitt för det internationella kulturutbytet.

”Jag tog med mina släktingar från USA”, förklarar hon och är lite blyg inför mina frågor. ”De behöver förstå situationen i Bangkok. Alla har drabbats, direkt eller indirekt. I bästa fall är det saker som är förstörda. I värsta fall är det människor som har dött.”

Jag frågar vad hon skulle vilja säga till världen och hon funderar en stund. ”Kom och hjälp till, snälla kom och hjälp”, säger Aticha med eftertryck. ”Det är inte över bara för att vattnet sjunker undan, översvämningen har påverkat allt.”

Och frågan är om hon inte har rätt.

”Det är översvämningen”, säger Kanh tvärsäkert när jag frågar om det alltid är så lite besökare. ”Annars brukar det vara folk här”, säger han och berättar att BACC ska få en make-over och att fler lokala konstnärer ska få visa sina verk.

”Då kommer det att finnas fler butiker och shower och många utställningar”, ler Kanh och ser nöjd ut. Jag ser mig om i den tysta, halvtomma byggnaden och förvånas än en gång över den starka tilltro och handlingskraft som går som en röd tråd genom Bangkok och de som bor i denna vackra, överväldigande stad.  

Text: Julieta Spoerer

Bild: Joakim Elmius