Niklas Wennberg är projektledare för Stadsjord som handlar om odling, lokal mat och samverkan i kvarteret. De har börjat i Högsbo, Bergsjön och på Hisingen men vill att det ska fortsätta i hela Göteborg, Västsverige och ut i landet. Vi blev nyfikna och ville veta mer.

Hej, vad gör du Niklas Wennberg?
Jag laddar för Kulturkalasets scenshow där vi ska wooka en brudbukett med mat från Göteborgs mångkulturella odlare. Jag plockar, Johan på La Fleuriste binder och Anders Arnell wookar. Det här är stadsodlingshistoria!

Vad är egentligen Stadsjord?
Stadsjord är ett grupparbete som engagerar en rad parter såsom Chalmers, Göteborgs universitet, KTH, Botaniska trädgården, Gunnebo slott, Familjebostäder och Räddningsmissionen. Stadsjord handlar om lokal mat och samverkan i kvarteret - nygammal hållbarhetskultur. Vi skapar mötesplatser för människor av alla sorter som vill göra kvarteret blommigare, varmare och mer hållbart.  Staden är full av människor som gärna vill delta om omställningen till ett klimatsmartare samhälle. Att odla vackra kvarter, vänskap och egen mat är ett är ett av de bästa sätten att bryta vanmakten göra skillnad i hembygden.

Hur tror du Göteborg behöver utvecklas de kommande 10 åren?
En nära dialog med göteborgarna ger svaren. Allt flera människor formulerar beställningar på kvarter där människorna tar större ansvar själva för förvaltning av fastigheter och mark. Driften att själva producera mat växer samtidigt som krogarnas efterfrågan på verkligt närproducerad mat växer. Sammantaget ser vi framför oss sen matscen med 100-tals leverantörer av spännande råvaror och produkter till krogar, cafér och offentliga kök. Det handlar inte om armod att vi snävar in försörjningsradien utan om elegant, uttrycksfull och smart livsstil som blir ett föredöme för övriga världen. Vi kommer att se en växande skara som väljer att tillbringa allt mer av den lediga tiden i det egna kvarteret. Här finns underbar mat, delaktighet och hopp.

Vad behövs göras för att det ska bli möjligt?
2010 kommer politiker i Västsverige att besluta att odlare skall lämna sina lustgårdar som ångar av hållbara sociala, ekonomiska och ekologiska principer för att istället bygga småhus, infrastruktur och shoppingområden. Dessa prioriteringar är ofta osannolikt korkade och okänsliga. Politiker och tjänstemän på stadens förvaltning borde besöka våra högskolor och lyssna på hur unga arkitekter, samhällsplanerare, lärare, tekniker och psykologer menar att den hållbara staden skall se ut. Byt ut farbröderna på våra fastighetskontor om de vägrar inse att odlingsområden hör till staden mest dynamiska strukturer för omställning till större hållbarhet. Byt ut!

Vad kan man göra som privatperson?
Lita på ditt hjärta och dina sinnen. Det är ingen inbillning att du mår bra i odlingslandskap präglat av människans samverkan med naturen. Det är ingen tillfällighet att så mycket lyrik och musik handlar till lika delar om ångest, kärlek och natur.  Vi behöver naturen där vi bor i staden. Och vi talar om natur som man aktivt umgås med inte bara promenerar förbi. Att med hjälp av demokratiska principer som fotosyntesen och peta ner ett frö i jorden, hinka på litet vatten och sen skörda kålrabbi eller morot, det är magi för alla. Fullständigt galet märkligt och ändå så tillgängligt för alla. Det sägs att umgänget med fröerna och fotosyntesen till och med kan mota undan tankarna på Elgigantens super-sommar-rea och Nordstans ljusa förbrödring.