Med anledning av Cop15 talade vi med  Stefan Edman som är en av Sveriges främsta experter på miljöområdet.

 

Hej, vad gör du Stefan Edman ?
Just nu, är jag på väg in i ett klimatmöte i Domkyrkan i Göteborg. Annars har jag just släppt en bok om de tio Öckeröarna i Göteborgs norra skärgård, Havsblänk heter den.

Vilka är de viktigaste frågorna under Köpenhamns-mötet?
Huvuduppgiften för mötet är att fatta beslut om åtgärder som kan hejda jordens uppvärmning – så långt den beror på oss människor. Ökningen av medeltemperaturen får inte överstiga 2 grader (somliga forskare säger 1,5 grad!) jämfört med år 1900. Om så sker riskerar klimatförändringarna att skena iväg bortom mänsklig kontroll – ökat extremväder, torka, översvämningar, glaciäravsmältning,  och växande fattigdom.

Mötet har, lite förenklat, tre ”förhandlingskorgar”.

1. Den första handlar om växthusgaserna. För att världen skall klara det magiska 2-gradersmålet anser forskarna anser att i-länderna måste minska sina utsläpp med 25-40 procent och utvecklingsländerna 15-30 procent. Den moraliska knäckfrågan är hur utsläppsminskningarna skall fördelas på ett rättvist sätt.

2. Den andra korgen gäller metoder att stoppa avskogningen, betala för effektivt ”klimatskogsbruk” och minska läckaget av växthusgaser från jordbruksmark. 20 procent av människans klimatpåverkan är knutna till dessa problem.

3. Den tredje korgen handlar om att i-länderna måste bidra till utvecklingsländernas klimatomställning, både med kostnader för att bemästra torka och översvämningar och med investeringar i klimatvänlig teknik för en bättre välfärd. Världsbanken menar att detta kostar 0,3 procent av den globala BNPn, ”en livsförsäkring för hela mänskligheten

Varför är det så svårt att skapa lagar som minskar utsläppen rejält? När det gäller militära hot ser vi ju ofta en enorm handlingskraft från politiskt håll.

Det är inte alls omöjligt, just nu har vi bättre möjligheter än någonsin: Vi vet vad som måste göras. Vi har teknik. Vi vet vad det kostar – och att det snabbt blir dyrare om klimatkrisen fortsättter. Därför är den politiska beredskapen betydligt större nu än för bara fem år sedan.

Problemet handlar i stället om viljan till solidaritet. Är de stora utsläpparna (USA 20 ton/person, år, EU 10,5 ton/person,r) villiga att ta länder största bördan och kostnaden? Hur skall utvecklingsländerna (Indien 1,3 ton/person, år) äntligen ges chans öka tillväxt och välfärd – med teknik som inte skadar miljön? Klimatfrågan är alltså i grunde en social fråga. Och det finns på förhandlingsbordet i Köpenhamn realistiska modeller för rättvisa åtaganden, vad som nu krävs är djärvt ledarskap, främst från industriländernas sida (i första hand USA) men också från t ex Kina och Indien.

Hur många cm tror du att havsytan kommer att ha stigit om 20år och vilka effekter tror du att det kommer att få?

Det finns olika uppgifter, alla osäkra – och dessutom kommer höjningen inte att vara lika stor överallt. Havsnivåhöjning har pågått sedan förra istiden, i vår del av världen med ca 1-2 mm per år, en siffra som tycks ha ökat till 2-3 mm, beroende främst på att varmare havsvatten utvidgar sig. På sikt kan också tillkommande smältvatten från glaciärer speeda upp takten

Klarar vi  detta? Vi verkar ju lägga mer kraft på den ekonomiska krisen än den ekologiska?

Kostnaden för ett hejda människans klimatpåverkan anses, enligt den FN-baserade s k Sternkomittén (2006) vara 1-2 procent av den globala BNP:n. I-ländernas kostnad för klimatomställning i utvecklingsländerna (tredje korgen, se ovan) anses enlig Världsbanken kosta ca 0.3 procent av den globala BNPn

Relativt sett små initiala kostnader, alltså – som på sikt vänds i ekonomisk ”vinst”, dels genom minskade miljöskador och skador på människors egendom, minskade strömmar av klimatflyktingar mm, dels genom utveckling, försäljning och export av fossilfri och energieffektiv klimatteknik

Vilka politiska/demokratiska förändringar tror du kan följa i spåren av klimatkrisen?

Marknaden är snabbare än demokratin, därför måste vi kreativt finna både nya former och institutioner för delaktighet och lokala förändringar inom ramen för t ex de storpolitiska klimatbeslut som bl a EU måste fatta

Tror du att den kompetens som finns inom kreativa näringar kan behövas i klimatarbetet?

Absolut, tjänstesektorn  - kultur, upplevelser, utbildning, hälsa – är betydligt klimatsmartare än ”prylar” och måste därför stärkas! Ökad andel konsumtion av t ex böcker, musik och annan kultur är en tillväxt som ger jobb, men med små klimateffekter. En skådis och en musiker är samtidigt en klimataktivist!