I utställningen Ovissa stigar rör sig textilkonstnären Klara Espmark i ett skogslandskap, där perspektivet växlar mellan vidsträckta vyer och närbilder av lavar och trädens årsringar. Skogen är i hennes arbete en metafor för ett undanglidande inre tillstånd, något på samma gång välbekant och främmande.

Genom det textila materialets språklighet – stygnens täthet, lagren av tyg, sammanfogning och upprepning – närmar hon sig ordlösa tillstånd och minnesbilder. I den långsamma arbetsprocessen uppstår ett koncentrerat rum där tankar får utrymme att växa och vindla. Tiden förkroppsligas i verken, stygn för stygn.