Stat och kommun måste tänka om och tänka nytt vid upphandlingar. Göteborgs Stad gör årligen inköp för ungefär 20 miljarder kronor. De offentliga inköpen i Sverige ligger på ca 500 miljarder kronor varje år (2011). (Med andra ord väldigt mycket pengar.) Hur använder man de pengarna bäst? På vilket sätt är stat och kommun en god köpare?

Sedan fem år tillbaka driver jag en mindre reklambyrå i Göteborg. Ett sätt att bygga upp nya kundrelationer på är att vara med på offentliga upphandlingar. Det är en väldigt tidskrävande process som tar tid från andra uppdrag. Språket är ofta dåligt, frågeställningarna otydliga och verktygen ologiska (antagligen upphandlade av den billigaste leverantören). Det är inte sällan en bravad att komma vidare utan att bli diskvalificerad. Men i de fall vi vunnit ett uppdrag som vi tyckt varit intressant, har relationen utvecklats oerhört positivt och de har blivit våra bästa kunder. Oavsett om vi vunnit, snubblat på mållinjen eller förlorat en upphandling har jag ofta undrat på vilka kriterier stat och kommun upphandlar sina tjänster och hur man hanterar hela upphandlingen.

Här är några blandade exempel från min verklighet: Vi var med i en upphandling för Göteborgs Hamn där man efteråt inte ville redovisa urvalskriterierna på grund av konkurrenssituationen och där den ansvariga kontaktpersonen slutar direkt efter att resultatet presenteras. Vi har vunnit ett uppdrag för Marks Kommun där uppdragsgivaren varit tyst i två år och i  en tredje upphandling vi deltagit i, diskvalificerades 29 anbudstagare av 30 pga oriktigt inlämnat material. Med andra ord. Det är svårt att förstå och göra rätt i den här djungeln.

Jag har några frågeställningar och tankar jag skulle vilja lyfta speciellt:

Vad betyder kvalitet och kompetens i en upphandling?
Ett av de kriterier som jag reagerar mest över är prissättningen. Många gånger vinner den leverantör som sätter det lägsta priset. Men är billigt bra? Jag ser flera problem med för låga arvoden. När man sätter priset i första rummet och inte kvaliteten, sätter sig uppdragsgivaren på en väldigt hög häst ifråga om kompetens. Uppdragsgivaren genomför en upphandling utifrån att man själv är expert. Man utgår från att man behöver en ”utgörare” istället för en expert på området. Så här måste det gått till när man handlade upp det nya betalsystemet inom lokaltrafiken. Eller när man skulle utveckla Göteborgs pedagogiska It-stöd ”Hjärntorget”, till skolorna. (Det kan omöjligt varit med en pedagog i det sistnämnda. Inte ens föräldrar som behärskar språket har lätt att navigera i det här verktyget.) Jag undrar; vem kvalitetssäkrar resultatet innan ett verktyg eller ett system sätts i bruk? 

Har någon räknat på rimliga timersättningar?
Jag undrar hur lågt kommunen anser att ett timarvode skall ligga på. Det finns riktlinjer för hur låga löner man kan sätta som arbetsgivare, men finns det riktlinjer och lagar som säger hur lågt timarvode kommunen tycker att en leverantör ska ha? Om man driver ett företag och ska betala sociala avgifter, hyra, försäkringar, olika inköp etc. kan vem som helst räkna ut att ett timarvode inte kan vara hur lågt som helst. Stat och kommun borde rimligtvis vara måna om att samarbeta med ekonomiskt stabila företag. Är det verkligen rimligt att min firma har ett timarvode på 350 kronor? Är det moraliskt försvarbart att staden köper in tjänster för 350 kr i timmen?

Att köpa med ett långsiktigt perspektiv.
Som köpare har man ett stort moraliskt ansvar och makt att skapa förändring. Tänk om man anpassade upphandlingar på olika sätt för att skapa förändring? Det finns exempel där upphandlingar har haft väldigt positiva effekter. Ett av Göteborgs kommunala bostadsbolag satte som krav vid upphandling av städtjänster att de som skulle utföra städningen skulle komma från området, allt för att minska den problematiska arbetslösheten. Ett, enligt min mening, försök att skapa förändring.

Med lite nytänkande kan man göra stora förändringar. Med 20 miljarder kronor på fickan kan man förändra. Stort. Tänk om Göteborgs Stad skulle kunna få in fler kvinnor i höga positioner inom näringslivet, genom att ställa krav på jämställdheten i upphandlade uppdrag. Tänk om Göteborgs Stad skulle kunna få människor med annan etnisk härkomst i arbete genom att stötta företagare som har en mångkulturell policy.

Jag drömmer om en bredare flora av frågor i nästa upphandling. Frågor som handlar om värderingar. Frågor som visar att det överhuvudtaget finns värderingar.

Jag önskar att staten och kommunen skulle vara en bättre köpare. En köpare som upplevs som en trygg partner i fråga om affärsmässighet, jämställdhet, och kompetens. En köpare som visar på en trovärdig visionär riktning.

--

Helena Svärd, visionär och VD på AOKI