FN har ett uttalat mål för hela världen – att säkerställa en inkluderande och rättvis utbildning av hög kvalitet och främja möjligheter till livslångt lärande för alla. Målet är att förbättra kvalitet och tillgång till tidig utbildning senast år 2030, eftersom detta anses vara en kritisk fråga för utvecklingen av demokrati, integration och jämlikhet runt om i världen.

Kvalitetsutveckling utgör grunden för att kunna förbättra människors liv och i detta arbete för en hållbar utveckling har stora framsteg gjorts runt om i världen, inte minst för att öka tillgången till utbildning på alla nivåer och öka inskrivningsgraden på skolor, särskilt för kvinnor och flickor. Stora framsteg har gjorts i skapandet av grundläggande förutsättningar för utbildning, men det krävs ännu större insatser för att göra ännu större framsteg för att uppnå de universella utbildningsmålen. Exempelvis har världen uppnått jämställdhet i grundskolan mellan flickor och pojkar, men få länder har uppnått målet på alla utbildningsnivåer.

Enligt Nobelpristagaren Heckman kan investeringar i tidig barndomsutbildning garantera betydande vinster på kort tid. Kan vi lita på att denna forskning ger en sann bild? Vad betyder kvalitetsutveckling för tidig barndomsutbildning? Vilka är pelarna i en utbildning för framtiden?

Tillgång till tidig utbildning är en viktig rättighet för barn i Sverige men inte för barn över hela världen. De svenska förskolorna anses vara en modell för demokrati och demokratisk utbildning. Kan Sverige utgöra modell för andra länder? Är tankarna genomförbara eller en utopi? Är värderingarna bakom en nationell läroplan för bundna till den lokala kulturen? Samtidigt finns det många goda praktiker och erfarenheter över hela världen, som inte finns i Sverige. Finns det något som Sverige kan lära sig av utlandet gällande tidig utbildning av barn och unga?

Cristian Fabbi är chef för Progettinfanzia Bassa Reggiana och har varit direktör för förskolorna i Bassa Reggiana. Han har en lång erfarenhet av planering, organisation och ledning av förskola och är idag verksam som ambassadör för IBE-UNESCO där han arbetar med utveckling och fortbildning (med uppdrag bland annat i Azerbadjan, Förenade Arabemiraten, Swaziland och på Seychellerna). Utifrån sitt intresse för utveckling av förskolan arbetar han nu med att skapa av en policy för barnomsorg och utbildning på UNESCO:s vägnar. I denna roll bidrar han till utvecklandet av förskolor i olika länder i Afrika och Asien.

Han är också en samarbetspartner för Save the Children och är en av lärarna i Fristående fortbildningskurserna för förskollärare och kulturarbetare till Pedagogista och Atelierista på Högskolan för scen och musik och Högskolan för design och konsthantverk sedan 10 år vid Göteborgs universitet. Sedan 1999 samarbetar han med olika institutioner och kommuner, mestadels i västra Sverige.