Ett förflutet och förlorade erfarenheter är drivkraften i Dominika Kemiläs konstnärliga praktik. Hon lyfter fram borträngda minnen och dess relation till nationalism. Utställningen består av skulpturer, landmärken, som har arbetats fram i relation till en plats historia. Barndomsminnen och gömda erfarenheter av krig, fångläger och folkförflyttningar triggas fram och formuleras om. Flera av skulpturerna är byggda av trä och invirade i sönderslitna kläder, täckta med färg, jord, aska eller kol.