Bild: David Urquhart/Flickr Creative Commons

 Bild: David Urquhart/Flickr Creative Commons

Krönika

Hattmakare och modist i samtiden

Publicerat 2018.06.01

  • Branschspaning

Gesäll- eller Mästarbreven är en bit papper som gör skillnad! De är en modern yrkeslegitimation, konsumentupplysning, kvalitetsgaranti och varuförsäkring i ett och samma svep. Och en garanti för att hantverkskunskap och teknik fortsätter att utvecklas in i framtiden. Som en av Sveriges endast två hattmakare med mästarbrev, vill jag gärna berätta om utbildningen, yrket och hur framtiden ser ut.

Men hur hamnade jag här? Som hattmakare och modist … Och entreprenör med två verkstäder … Ödet? Nej, det tror jag inte på! Det mesta handlar om tillfälligheter. Och nyfikenhet kombinerad med driv och vilja att se vad möjligheterna runt knuten kan innebära! Och våga välja, ta ställning! Att slita och nöta – arbeta för att bli ”bäst”!

Min yrkesdröm var att bli frisör men mina betyg räckte inte till. Flytten till Oslo 1995 blev – av en tillfällighet – en dörröppnare till något nytt. Jag fick en chans till praktik på Den Norske Operas smink- och perukavdelning – så nära min frisörsdröm. Jag blev utlånad till ”Hatt og mask avdelningen” som just då råkade ha mer än vanligt att göra på grund av den kommande premiären på En Midsommarnattsdröm. Jag fattade att det var det här jag skulle ägna mig åt! Tillfälligheter ja, men det var hårt arbete, envishet och engagemang som gjorde det möjligt att sen bli beviljad en lärlingsplats.

Utbildning kostar men det finns stipendier att söka. De möjliggjorde mina studier samt praktik hos de kvalificerade modisterna på bla The Royal Opera House, Angels and Bermans, The Royal Shakespeare Theatre och modisten Rose Cory. Tiden i London betydde allt för mitt framtida yrkesliv– den vände helt upp och ner på alla föreställningar jag hade om modistyrkets villkor.

Ett annat avgörande ögonblick kom när jag klev över tröskeln till Hattmakarmästare Mark Erikssons hattmakeri på SVT – också en tillfällighet! Men då visste jag att jag hittat hem. Miljön, atmosfären som andades tålamodsprövande precisionsarbete, utmanade min envishet – det var min livsluft helt enkelt. Kunde jag tänka mig att utbilda mig till hattmakare? Självklart!

Gesällprovet till hattmakare gav mig modet att starta verkstad och företag – Franzéns Hattmakeri (2003). Mästarbrevet som hattmakare – efter åtta års handledning av Hattmakarmästare Mark samt gesällbrev som modist, stöttade mina ambitioner och gjorde att jag vågade satsa.

Marks hattmakarmästare, Per ”Hattfrasse” Franssons, uppgivna framtidsvision kom tack och lov på skam: ”… vi gamla hattmakare har blivit museiföremål redan i vår livstid …”

När vi skriver 2018 är vi två hattmakare med mästarbrev – min hattmakarmästare Mark och jag. Genom vårt samarbete kan vi klara tillräckligt många beställningar för att göra kostnadseffektiva inköp av råvaror och material. Den specialtillverkade 500 m stora ripstygbachen till doktorshatten skulle ingen av oss klara var för sig.

Att använda billigare ”liknande” tyger eller ta genvägar till en enklare produktion av doktorshatten är ett farligt alternativ – i själva verket en snabbfil till urholkning av de akademiska insigniernas värde och första spadtaget till vår egen grav.

Kvalitetstänkande och långsiktighet – en entreprenörs viktigaste verktyg
I en dynamisk affärsverksamhet står ett tänkande som definierar och analyserar kvalitet och en hållbar resursanvändning i fokus. Slut på slit och släng …

De båda gesällperioderna fördjupade min respekt för yrkeskunskap, arbetslivserfarenhet och livsvisdom. Jag begrep att egenskaper som tålamod, ödmjukhet och lyhördhet var viktiga redskap i huvudet på en entreprenör som satsar på framtiden. Jag fick upp ögonen för hur viktigt det är att identifiera, analysera alla delar i produktionskedjan. Förmågan att driva ett företag handlar om att anpassa lösningar med långsiktiga perspektiv.

Efter allt nötande, alla prövande misslyckanden och otaliga slitsamma försök blev det så tydligt. Hur skall jag kunna ställa vettiga frågor om jag inte har en kunskapsgrund som relief? Hur skall jag kunna experimentera med material och metoder, med hållbar kvalitet som resultat, om jag inte har full koll på teknik, material och metoder? Hur skall jag kunna driva ett hantverksföretag och vara en sann entreprenör med sikte på framtiden om jag inte suger upp all existerande kunskap som en svamp, aldrig slutar öva, lära och sätta kvalitetsribban på högsta nivå?

Och hur skall jag kunna bli en engagerad mentor för nästa generation om jag inte med entusiasm kan vara stolt över mitt hantverk?

Går vägen till hantverkskunskap via Google och Youtube numera?
Var går gränsen mellan kreativt skapande och professionellt hantverk? Vad är det egentligen som gör att vi efter några Google-klick och Youtube-filmer tror vi kan allt? Nyfikenheten hämmas när man förleds att tro att all kunskap finns ett klick bort. Det är snabbt, bekvämt och användbart men oreflekterat tappar vi respekten för att kunskapsbyggande tar tid. Varför måste jag göra research när jag kan hitta allt genom att googla? Vad hände med tålamodet och modet att våga landa och nörda ner sig inom ett område. Varför är behovet att springa runt som en skräddare på vattenytan större än att dyka ner och utforska?

Visst har vi tekniken att tacka för mycket men den kan också bidra till ett kortsiktigt handlingssätt om vi inte ser upp. Framtida förståelse för det professionella hantverkets villkor är beroende av tid och reflektion, undersökande och experimenterande.

Hur kan vi som konsumenter ställa krav på leverantören av de varor och tjänster vi köper? Det krävs faktiskt bara att vi tänker efter en smula. En transparent redovisning av villkoren för alla i en produktionskedja är en viktig faktor för ett långsiktigt perspektiv. Att kräva hållbarhet och kvalitet en annan.

Som kund hos en hattmakare – eller vilken hantverkare som helst – är du utlämnad till din egen kunskap om rimliga kvalitetskrav när leverantören inte har en tydlig certifiering eller legitimering.

Gesäll- och Mästarbrev – hantverkarens yrkeslegitimation
Gesäll- och Mästarbreven är de första yrkeslegitimationerna i historiskt perspektiv. Hattmakarskrået etablerades i mitten på 1300-talet i Nürnberg men först 1597 i Sverige. Gesäll- och mästarbrevet var ett bevis på inhämtade kunskaper, färdigheter och förmågor som når upp till de krav yrkets skråäldste ställde – en förutsättning för anställning som gesäll eller att, som Mästare, starta företag och bedriva utbildning.

Idag gäller i stort sätt samma villkor. Gesäll- och Mästarbrevet utfärdas av Sveriges Hantverksråd men varje hantverksbransch har sina egna kunskapskrav och villkor för genomförande och bedömning av gesäll- respektive mästarprovet.

Yrkeshögskolan, erbjuder en sammanhållen hantverksutbildning på flera platser, med en teoretisk del där huvuddelen av utbildningen – lärlingstiden – är förlagd i yrkeslivet under kvalificerad handledning.

Ett 70-tal hantverksyrken utfärdar Gesällbrev som yrkeslegitimation för ca 1000 hantverkare per år. Villkoren för nästa utbildningssteg – Mästarbrevet – är lagfästa i Förordningen om Mästarbrev för hantverkare (SFS 1995:1255 o 1256) och omfattar, vid sidan av bevisad hantverksskicklighet, en väl dokumenterad förmåga att redigt bedriva företagsverksamhet. En garanti för kvalitetsarbete och ett tryggt kundbemötande.

Sveriges Hantverksråd håller i ett Mästarregister – en frivillig anslutning av hantverkarmästare i alla hantverkskategorier. (mastarregistret.se)

Sök där när du letar efter hantverkare i din närhet. I Västra Götaland finns 160-talet Mästare i olika hantverksyrken registrerade.

Hur kan man försäkra sig om kvalitet?
De flesta hantverkare med Gesäll- och/eller Mästarbrev skyltar med breven både analogt och digitalt. Ädelmetallsmeder, glasblåsare, keramiker, skulptörer m.fl., har sedan urminnes tider stämplat eller signerat sina arbeten. Ett personligt ansvarstagande för det som skapats som öppnar för både ris och ros.

För att göra det enklare för dig som kund, att se vem som har Gesäll-och Mästarbrev som hattmakare, har vi tagit fram märkningsstämplar, godkända av Sveriges Hantverksråd och Stiftelsen Hantverk & Utbildning som en legitimation av hattmakarens hantverksskicklighet. En signatur som gör att det alltid går att härleda vem som tillverkat hatten du håller i din hand.

Gesällstämpeln är inspirerad av den gamla skråsymbolen – en hatt och ett gjutjärn inneslutna i en ring. Under skråsymbolen sitter hattmakarens initialer samt gesällbrevsnummer. Mästarstämpeln har den traditionella mästarsymbolen med tre kronor, kugghjul, hammaren och därunder mästarbrevsnummret.

Sveriges Hattmakare Förening är återuppstånden
Vi ser hattmakaryrket som ett levande yrke med entusiastiska entreprenörer i livskraftiga företag. Vi vill visa att det går att kämpa för yrkesstolthet. Vi vill inspirera alla hantverkare att verka för en kompetent och stolt hantverkstradition.

2013 återuppstod Sveriges Hattmakare Förening – samma namn, samma logotyp och samma snygga särskrivning som den förening som upphörde på 1950-talet. Nu som ideell förening med nya eldsjälar bakom initialerna SHF.

Föreningens syfte är att vara hattmakarnas branschorganisation och alldeles särskilt verka för en kvalitativ lärlingsutbildning som engagerar och inspirerar lärlingar till att ta Gesällbrev och vilja jobba vidare mot Mästarbrevet. Arbetet med provbestämmelserna är särskilt angeläget.

Ett av våra många spännande projekt handlar om att inventera och dokumentera verktyg, arbetstekniker, historier om hattmakarnas livsvillkor fram till nutid och skapa en gedigen kunskapsbank.

Gesäll- eller Mästarbreven är en bit papper som gör skillnad!
De är en modern yrkeslegitimation, konsumentupplysning, kvalitetsgaranti och varuförsäkring i ett och samma svep. Och en garanti för att hantverkskunskap och teknik fortsätter att utvecklas in i framtiden.

-

Lisa Franzén, hattmakare och modist