Bild: Gorki Glaser-Müller

 Bild: Gorki Glaser-Müller

Krönika

Fördjupad framtid

Publicerat 2019.02.04

  • Film

Jag vill berätta immersivt. Jag gör det utifrån mitt eget perspektiv som frilansande filmare och videokonstnär. Det är utmanande, fantastiskt och innovativt, ett nytt medium är fött! Det är ett ständigt experimenterande och ett surfande efter tutorials av folk är generösa att dela med sig av sin kunskap. Men viljan att påverka och beröra publiken driver mig. Det säger sig självt att du har din publiks fulla uppmärksamhet så länge de har glasögonen på sig. Det är så skönt att sjunka in i en annan värld och teleportera bort sig. Jag brukar känna att tiden går fortare. Att ett verk var 5 minuter långt när det egentligen var 10. Så starkt är det, man glömmer rum och tid.

Jag började med scenkonst och gick över till film för den kändes som det ultimata mediet, som samlar så många discipliner och där man kan göra ett totalverk. Nu är immersive storytelling det ultimata mediet! Jag med min erfarenhet av scenarbete känner att immersiv fotografi, dvs 360 graders video, det är som en blandning av film och teater. Om publiken är “inne i verket”, så var ska du placera skådespelarna? Placeringen är viktig, hur ska du förflytta publikens fokus när du inte kan klippa? Ja det vet vi som syslat med scenkonst. Vill du jobba med immersive storytelling ska du ha kunskap om många discipliner.

Men vad är då detta immersive storytelling?
Det är en gren inom XR. XR är samlingsnamnet för VR, AR, MR osv. Dvs Virtual Reality, Augmented Reality, Mixed Reality. Immersive storytelling är allt som är immersivt där berättelsen är central och inte ett renodlat spel. Immersivt betyder insjunken, att man som tittare är helt omgiven av en audiovisuell värld, den kan se och låta som verkligheten eller vara helt abstrakt och datoranimerad. Därav namnet virtuell verklighet.

Vid filmad immersive storytelling kan cinematografin vara sfärisk, alltså 360 grader runt den som tittar eller 180 grader som en halv sfär framför. På det har man det utsökta ambisoniska ljudet. Man menar att ljudet är spatialt, den är låst till en plats, en del av den sfäriska bilden. Effekterna av ljud och bild kan bli häpnadsväckande.

Alla branscher har något att hämta i VR och många har gjort det också. Utvecklingen drivs av att VR används redan som verktyg inom visualiseringsindustrin. Till exempel i simulering för utbildning och träning. Wallmart tränade en miljon arbetare med med hjälp av denna teknik. Överallt där det är farligt eller dyrt att testa på riktigt har VR börjat användas. Inom vården har tekniken visat sig vara väldigt effektiv. Även för patienter har VR varit till stor nytta, patienter får uppleva olika scener i syfte att bota fobier eller ge de en skön stund som minskar deras smärta.

VR som verktyg är inte riktigt min passion, men konstnärliga VR-upplevelser är det. Så där behövs vi kreatörer, konstnärer, filmare alla som vill uttrycka sig audiovisuellt ur ett konstnärligt perspektiv. Immersiva medier har en förstärkande effekt. Är det bra så är det så himla bra, är det dåligt så är det så j-vla dåligt. Det mesta på Youtube är dåligt, gäller alla genrer, även immersiva filmer. Så vill du se något immersivt kolla på With.in, New York Times eller svenska DN

De som har gett sig in på narrativt berättande med framgång är journalister och dokumentärfilmare. Där har vi en av de få kvinnor som det talas om, Nonny de la Peña, The Godmother of VR kallas hon. Prisad journalist som fortsätter vara innovativ och är med och släpper ytterligare en VR plattform på Sundance Filmfestival i år. Den heter REACH och låter användaren interagera med volymetriska miljöer (jag går in på det längre ner). Överlag så har immersive storytelling varit effektiv för att folk blir mer än informerade, de blir emotionellt berörda. Det kallas till och med för The Empathy Machine. Och genren att göra upplysande dokumentärer med humanistiska värderingar kallas VR for Good. Oculus var inte sena med att starta en egen workshop för att stödja för VR-kommunikation för kreatörer som samarbetar med NGOs.

Så varför gör inte fler narrativt VR eller drama rent av. Min förklaringar är: 1. Produktionen är svårt och dyrt, kräver kunskap och kompetens (branschen är upptagen med att massproducera TV serier) och finansiering för oberoende skapare är svår. De finansieringsmöjligheter som finns är under utveckling. 2. Distributionen. Immersiva berättelser är individuella upplevelser och den stora massan i USA och Europa masskonsumerar inte kultur i VR. De flesta har inte ens ett VR-headset. Detta är alltså innovativt i alla led. Till och med för publiken.

Men i takt som tekniken utvecklas kommer nog också den vanliga konsumenten köpa sig ett headset. Den nya generationen HMD (head mounted display som de kallas) leds av Oculus med sin billiga Oculus Go. Den funkar väldigt bra och är relativt billig. Den tillverkas av Xiaomi och de lanserade den som sig själva i China. Bara i China finns det fler ägare till VRheadsets än resten av världen tillsammans menar den svenska VRgurun Ola Björling. Bara det, och det hände väldigt snabbt. Vad ska de titta på? Var ska innehållet designas.

Även underhållningsbranschen är avvaktande med innehåll. Plattformsfrågan är löst, t ex av SVT och DN har sen flera år tillbaka. Men det är skralt med nationellt innehåll. Trots att både sport och naturupplevelser är populära så har vi inte lifestyleprogram än. Det är lite hönan och ägget. Producenter väntar på konsumenterna och konsumenterna väntar på produktionerna. När det kommer till cinematiska och konstnärliga immersiva upplevelser så finns flera stora internationella plattformar som publicerar cinematisk VR, men få nordiska kreatörer har nått dit. Det blir mest festivaler, ibland ganska små, och en begränsad publik har möjligheten att ta del av verken. Närmast är CPH DOX i Köpenhamn som förra året hade en gedigen VRsektion kallad INTER:ACTIVE på Charlottenborg med VR-konst, bla Olafur Eliasson.

Sverige har stark potential att skapa bra innehåll och gör det redan genom ett fåtal företag. Ett av dem är Ivar i Stockholm. Sverige har exporterat kreativitet sen länge, musik, spel, film och tv i viss mån. Varför inte immersiva upplevelser?

Sverigen har dessutom kommit långt i sitt jämställdhetstänk, det saknas i VR världen. Det är inte ofta man möter kvinnor inom immersive technology, eller spel. Dock finns det en del på kreatörssidan, som upphovspersoner. Men ser ni paradoxen? Nytt medium men samma gamla normativa strukturer. Men här finns The Window of Opportunity! Med den mångfald som finns här i landet kan det produceras innehåll med helt annan perspektiv. Finns flera forum för den intresserade bla WIVR, Woman in VR. Inte uteslutande för kvinnor, (då jag är med också) men finns till för att dels för att öka jämställdheten och dra nytta av möjligheter. Man behöver ingen större analys för att förstå att det behövs en annan blick än den vita manliga blicken bland de som skapar för att bredda publiken.

Vad händer i Västsverige då?
Här i VGR såg aktörer som Gothenburg Film Studios, Visual Arena, Lindholmen Science Park och Kultur i Väst det som hände utomlands på festivalerna, Venedig, Cannes, Berlin, Sundance, alla stora. De hade tidigt VRsektioner och visade de bästa verken från världen. Venedigs VRsektion har blivit riktigt stor och påkostad, med massa interaktiva riktiga VR upplevelser. Så med stöd av VGRs Kulturnämnd driver vi med mig som projektledare Narrative VR Lab, ett innovationsprojekt att experimentera fram en pilot så skaparen kan söka finansiering till verket. Det saknas fortfarande ett fullt ekosystem i regionen för att skapa XR-upplevelser, berättelser och konst i VR.

(Mest saknar jag kommunikationen med kreativa programmerare inom spelmotorer t.ex. Unity. De kunskaperna saknar jag själv som filmare men krävs om man vill göra nåt annat än 360 graders video. )

Vi trodde att de flesta sökande till labbet skulle komma från filmen, men de kom från konsten. En av de Sara Tirelli har precis haft vernissage på sitt verk Medusa på Borås Konstmuseum. Hon utvecklade sin pilot på Visual Arena och fick senare finansering från Film & TV-programmet på Lindholmen Science Park. Långsamt blir vi fler och fler och nu är vi en liten community.

Lika förundrad över VR verk jag sett, har jag blivit över reaktionerna som folk haft när jag visat VR för fösta gången. Folk går helt in i det, reagerar, vissa kommenterar högt och rör sig, trots att det jag visar är oftast inte interaktivt. Mest förundrad blev jag när jag visade min 6-åring den animerade kortfilmen Invasion. En mästerlig gjord film, en av de första filmer gjorda där man märker här har de tänkt på allt. En gullig historia om hur en liten kanin besegrar några utomjordingar, inte så skrämmande sådana. Det börjar med att man är i rymden och med man ser deras gulliga skepp komma rakt emot en. Min dotter reagerade helt fysisk med att rygga bakåt skrika och blunda. Jag fick ta av henne glasögonen och trösta henne. Känner ni igen den historien om folk som ryggar och skriker i biosalongen? När de såg bröderna Lumieres film om en tågstation och man såg tåget anlända. Jag har alltid trott att det är en skröna. Men varför skulle folk inte bli rädda? De hade ju aldrig upplevt nåt liknande.

Nu är min 6 åring en fena på VR och VR är faktiskt det enda som sliter barnen från mobilen. Men de får inte hålla på för länge. Det gäller att kurera bra upplevelser för dem, jag är rädd att de ska klicka på nåt läskigt och aldrig mer vilja se. Så det blir mycket animationsklassiker som Alumette (interaktiv), dinosaurier och immersiva naturupplevelser, som lejonet Gibson som svenska Ivar filmade för National Geographic. Populära appar är Tillt Brush, där man kan måla i 3D, Cubes där man kan bygga med kuber. Men mest vill de spela… Google Earth! De älskar att flyga runt jorden och se öknen och skykrapor och sin skola och farfars hus i Santiago i Chile. VR nådde en hype för ett par år sedan, och då publicerades några enkla och geniala upplevelser. Men utvecklingen fortsätter i en rasande takt. Alla verktyg för oss att skapa med finns redan.

Framtiden
Alla tre ovan nämnda appar är från Google, en jätte som investerat mycket i sin 360 graders video och VR plattform Daydream. Oculus ägs av Facebook å andra sidan. De investerar miljarder för att skapa ett eget ekosystem. Facebook förutser att en stor del av vårt framtida umgängestid kommer att fortsätta vara på sociala medier men att det kommer att vara immersivt. Jättarna kör ett miljard race. Men vilka utvecklar XR i Sverige? Nationella scenen är lite fragmenterad. Men här kan du läsa några svenska företags recap om 2018 och deras framtida spaning. Särskilt intressant läsning borde det vara för alla som jobbar B2B.

Ni hör, jag har blivit lite skadad av all omvärldsbevakning men försöker fokusera på min grej. Och vad är det? Att skapa VR verk, jag har inte lämnat filmen vill jag påpeka. Men immersiva mediet har check på alla rutor när det kommer till mänsklig kommunikation. Och jag drivs av lust att skapa, jag är nyfiken av mig. Och den nyfikenheten måste jag stilla. Annars blir jag olycklig. Så under nu snart två år jag utforskat det immersiva mediet. Dans är det som jag fokuserar på. Vad är dans om inte rörelse i rum och tid?

Dels har jag gjort en prototyp på en volymetrisk dokumentär, där dansaren och platsen skannas in med hjälp av djupseende videokameror. Datorn fogar samman bilderna och ger dig en digital återgivning. Jag undersöker sk volymetri innifrån och ut. Du kan röra dig i förhållande till dansaren, men bara några grader, det kallas 6dof, 6 degrees of freedom. Rör du dig mer skapas en digital förvrängning av bilden då kamerorna inte ser bakom ting, så det finns ingen information bakom dansaren till exempel. Effekten är skrämmande vackra abstrakta taggar och andra former. Piloten är interaktiv, tittaren kan röra sig och både publiken och mediet blir en del av verket. Precis som i början på filmens historia då konstnärer experimenterade bara med filmremsan och skrapade den och över och underexponerade. Bortom den perfekta fotografiska återgivningen finns den estetiken jag letar efter. (Bli inte orolig om du inte förstår, det är svårt att förklara. Det är bäst att uppleva.) Det är ett innovativt projekt vid namn DIGITALISERA DANS som jag driver med stöd av Västra Götalandsregionen. Hittills har det resulterat i ett annat WIPverk. I ett samarbete med Göteborg Operans Danskompani som partner har jag filmat den makalösa dansverket Skid av Damien Jalet.

Men att inte ha tillgång till en visningsplattform för immersiva verk är katastrof för oss som vill dela vårt arbete. Finns ingen kulturinstitution i regionen som kan visa för mer än två- tre personer i taget. Kanske inte ens i Sverige. Så vi på Visual Arena tillsammans med Teater Aftonstjärnan skapade det innovativa projektet Framtidens Biograf. Det går ut på en stor publik får möjligheten att uppleva VR tillsammans! Och förra veckan på Operan hade vi vårt första test. Totalt tittade över 160 personer. Vårt mål är att det ska finnas över 30 headsets så en skolklass kan titta tex. Eller ha en VR-biovisning som de har på de stora festivalerna. Testerna på Operan gick bra, både VR-verket och själva visningsättet blev väldigt uppskattade.

Vad skulle du vilja visa? Vad skulle du vilja se? Med det sagt vill jag bjuda in alla kreatörer som jobbar visuellt som vill undersöka VR att skriva till Visual Arena och ansöka om en gratis arbetsplats med tillgång till VRutrustning som den del av inRecidence programmet eller gå med i Immersive storytelling-communityn på FB som vi skapar i skrivande stund.

PS. Visual Arena på Lindholmens Science Park bjuder på frukost den 19 februari med tema Var står västsvenska företag i VR och AR utvecklingen? Fokus teknik och XR som verktyg. Änmäl dig redan nu!

PS. 2 Universeum ska äntligen öppna en teknisk avdelning med VR den 9 feb, The Hub heter den. VR to the people!

-

av Gorki Glaser-Müller, Filmare / videokonstnär