Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken och Anna Lindgren.

 Sofia Lagerkvist, Charlotte von der Lancken och Anna Lindgren.

Nyhetsbrev

Hallå Där Front!

Publicerat 2010.06.01

    Designgruppen som blev årets Torsten och Wanja Söderbergspristagare och därmed en miljon rikare. Kan ni berätta lite om er själva?

    – Vi träffades på Konstfack där vi studerade industridesign och tog examen 2004. På dagarna gjorde vi skolprojekt och på kvällarna arbetade vi med egna projekt tillsammans; vi började redan då ställa ut på mässor. Vi har våra rötter i industridesignprocessen där idén är det viktiga. Utifrån den väljer vi sedan form och material, säger Sofia Lagerkvist.

    Hon en av tre formgivare i Front, de övriga heter Charlotte von der Lancken och Anna Lindgren.

    Hästlampan är ett av era mer kända objekt, hur kom den till?

    – För fem år sedan gjorde vi ett hundratal intervjuer med folk hemma i deras hem och frågade varför de hade vissa saker och vad de föremålen betydde för dem. Då var det många som hade figurativa produkter som favoriter, saker som berättade en historia och som de tyckte jättemycket om. Samtidigt såg vi att det fanns väldigt få figurativa objekt inom designvärlden. Det är bakgrunden till att vi gjorde hästlampan. Det är intressant hur ett objekt kan väcka så många motstridiga känslor, vissa tycker den är fruktansvärd. Andra gillar den, klappar på den, pratar med den och rider på den.

    Stiftarna av priset, Torsten och Wanja Söderberg, bodde och verkade i Göteborg, här finns Röhsska museet som delar ut priset och som kommer att visa er utställning i november. Har ni någon speciell relation till Västsverige?

    – Nej, inte direkt. Men här finns ju en historiskt stark textiltradition och textil är ett material vi gärna skulle vilja titta närmare på. Det har en intressant bredd som skulle vara kul att driva till nästa steg och se vad som händer. Att samarbeta med någon som forskar på textil skulle vara spännande, säger Charlotte von den Lancken.

    Ni var fyra personer förut och nu är ni bara tre, varför?

    – Katja (Pettersson) valde att sluta av personliga skäl. Hon ville göra något annat.

    Hur känns det att få en miljon kronor, vad ska ni göra med pengarna?

    – Det är en jättestor ära att få priset, och pengarna ger oss möjlighet att investera i projekt som behöver lite längre tid till research och som inte måste ha en beställare – vilket de flesta av våra projekt annars har. Vår designprocess går ut på att ta fram och sammanföra kunskap från så många olika fält som möjligt och utifrån det skapa nya objekt, sådana ingen trodde vara möjliga att göra. Priset ger oss möjlighet att utveckla detta arbetssätt ännu mycket mer.

    Har ni något särskilt projekt på gång nu?

    – Ja, vi har precis fått ett uppdrag från Höganäs, vi ska se över hela deras kollektion. Det känns mycket roligt att få jobba med ett svenskt företag som är så anrikt. Men vad vi kommer att göra, det vet vi inte ännu.

    Tack och lycka till!

     

    // Nyhetsbrevsredaktionen genom Anna-Stina Lindén Ivarsson