"The Fifties in 3D. Audience wearing special glasses watch a 3D "stereoscopic film" at the Telekinema on the South Bank in London during the Festival of Britain" Bild: The National Archives, UK. FlickrCC

 "The Fifties in 3D. Audience wearing special glasses watch a 3D "stereoscopic film" at the Telekinema on the South Bank in London during the Festival of Britain" Bild: The National Archives, UK. FlickrCC

Krönika

Bio: dags för förändring?

Publicerat 2014.02.28

  • Film

Kan man förnya sättet att visa och kolla på film? Hur ser det ut på andra ställen än i Sverige? Vi har fått en branschspaning på ämnet pop-up-bio och andra nya sätt att visa film..

I London har entreprenörer under sommarsäsongen länge konkurrerat om biljettförsäljningen till diverse olika pop up-biografer och dessa ploppar upp som blåbär i skogen. Så många dyker upp att varje år att Londonguiden Time Out listar och väljer ut sina favoriter.

Tillskillnad från bioupplevelsen i multiplexbiografer handlar affärsidén kring pop up-biografer om att erbjuda besökarna en unik bioupplevelse med en uppmonterad duk på t ex  takterrasser, övergivna tunnelbanestationer eller andra ovanliga miljöer. Rooftop Film Club är ett av de ledande företagen som inriktar sig på pop up-bio i England, och de presenterade nyligen Drive-in-bio men deras koncept sträcker sig från Edible Cinema, Floating Cinema, Secret Cinema till Hot Tub Cinema. Pengarna man lägger ned som besökare skiljer sig inte avsevärt från vad ett normalt biobesök skulle kosta men man betalar inte bara för filmen, minst lika viktigt är omgivningen, mobiliteent, den kulinariska upplevelsen och känslan av att det är en social tillställning. Folkkära filmer, kultklassiker som Breakfast Club, Dirty Dancing och Top Gun, som genom en enkel process går att licensiera gör verksamheten lättare att starta upp, hör till populära val i programläggningen.

Populariteten har lett till att denna verksamhet dragit stora sponsorer som aktivt söker partners och i detta ser möjligheten till maximal exponering. Fjolårets huvudsponsor för ett flertal av landets pop up-biografer var American Express och i år har Samsung investerat i dessa företag. Future Cinema var pionjärer på området som med flera syskonbolag skapade ett globalt nätverk där vem som helst har möjlighet att arrangera ett evenemang i sin stad genom en ansökan. PR-folket har marknadsfört det väl som en underjordisk rörelse eller en hemlig klubb.

Nu har trenden hittat över till Sverige. Distributionsbolaget NonStop Entertainment har gått i bräschen på den svenska filmfronten och tagit initiativet att lansera Sveriges första större pop up-initiativ i samarbete med Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Och vad innebär det? I pressmeddelandet skriver Jakob Abrahamsson, inköps- och distributionschef, att den nya medborgarbiografen ”tillåter organisationer och föreningar att visa och samtala kring aktuella filmer med samhällstema inom sin egen organisation och i sina egna lokaler samtidigt som filmen visas på bio.” Ken Loachs The Spirit of ´45 och Robert Reichs Inequality For All blir de första i serien. Än så länge kommer man endast satsa på att visa upp dokumentärfilm, en genre som annars har svårare att nå ut till en bred publik.  

SF öppnade för bara något år sedan en exklusiv VIP-del på biograf Rigoletto, likaså har de gjort på Bergakungen i Göteborg. Uppe på balkongen kan man njuta av bekvämare stolar och tillgång till en bar som serverar drinkar och lättare tilltugg. I utlandet är det inget nytt att locka med dessa extravaganta upplevelse. När jag var bosatt i London fick jag en inblick i verksamheten och insåg snabbt att de flesta biograferna, inte bara oberoende sådana utan även de stora kedjorna erbjuder något utöver popcorn. Inredningen med fåtöljer, soffor och fotstöd är noga uttänkt och kombineras med lättare förtäring. De ger något mer än vad människor kan få ut av några timmar framför tv-soffan eller datorn genom nedladdning och VOD-tjänster.

En variant av pop up-biografen som är mer bekant här hemma är utomhusbion. Stockholms filmfestival anordnar årligen visningar under bar himmel i Rålambshovsparken och Göteborgs filmfestival bjuder bland annat på en del förhandsvisningar under Kulturkalaset då vädret tillåter. Likaså har det varit filmvisningar på Brända Tomten i Götyeborg. Flimmer i Norrköping har bedrivit en utomhusturné i årtal. Samtidigt engagerar musikfestivaler sig mer och mer åt filmkonsten. I samband med att Peace & Love gick i konkurs grundades Peace & Love Film Festival. Way Out West har likaså satsat på film de senaste åren .

Runt om i världen är dessutom IMAX-formatet utspritt som kan projicera film i 3D på större dukar projicerar film. Men i Sverige existerar det än så länge bara på Cosmonova. Monopolet SF som de mest givna att  föra in formatet för spelfilmer i Sverige men har svarat att det i nuläget är för dyrt. Efterfrågan och intresset finns hos konsumenter men gör viljan hos riskkapitalbolaget Ratos bakom SF?

Det är på tiden att marknaden här rannsakar sig själv över vad som krävs för att tillfredsställa kunderna. Filmkritiker, teoretiker och forskare har länge befarat att filmmediet kommer dö ut i den form vi känner till idag inom en snar framtid på grund av det teknologiska skiftet, men med en alternativ distributionsmodell kan biorummet överleva. Näringslivet måste anstränga sig för att ta till med andra medel när publiken blir alltmer lättuttråkad och kräsen. I takt med att standarden för filmens material har gått från 35 mm film till digitala kopior har även visningskontexten förändras. Det är dags att ifrågasätta den rådande enkelspåriga distributionen och snäva synen på vad filmupplevelsen innefattar och upp till industrin att presentera fler kreativa och innovativa lösningar. I utlandet har man hittat en hållbar lösning på ett växande problem, en utveckling som eventuellt skulle kunna rädda utrotningen av salonger från att helt flytta över till digitala plattformer. Låt NonStop Entertainments intiativ och liknande idéer bli startskottet på en filmrevolution i Sverige, ett försök till att prova på något nytt i större utsträckning, för en mer levande filmkultur.

Victoria Machmudov, frilansjournalist